I Östergötland har försöket att ta betalt för ambulanstransporter som inte klassas som akuta blivit ett misslyckande. Det blev inte färre ambulanstransporter. Däremot många patienter som känner sig kränkta.
- Politikerna ville komma åt okynnesåkandet, men vi har inte kunnat se att det finns något sådant, säger Anita Mohall, medicinskt ansvarig läkare för ambulanstransporterna till Folkbladet.

Sedan oktober förra året då avgiften infördes har brev, mail och samtal strömmat in till landstinget från missnöjda och kränkta patienter. En dotter berättar om sin 96-åriga mamma som ramlade och fick en fraktur i vänster höft. Följden blev två veckor på sjukhus. Och ett krav från landstinget på 150 kronor för ambulansfärden. Hur skulle mamma ha färdats på annat sätt? undrar dottern.

Ett annat fall gäller en kvinna på ett äldreboende som inte kan kommunicera eller röra sig efter att ha drabbats av en hjärnblödning för ett år sedan. När hon fick kramper bedömde sköterska och läkare på boendet att hon snabbt måste till sjukhus. Ambulans tillkallades på deras order och följden blev att hon fick en faktura för ambulansfärden. När maken klagade blev svaret från sakkunnig tjänsteman på landstinget följande:

"Den faktura ni har fått har dock utfärdats enligt fastställda regler. Landstinget kan därför inte ompröva den och kan därför inte medge att ni ska slippa betala den."

Vilka regler gäller?

Enligt Anita Mohall handlar det om prioriteringar som alltid har gjorts av ambulanspersonalen. Vid prio 1 och 2 behöver patienten inte betala.

Prio 3 och 4 däremot anses vara rena transporter där det inte är bråttom och där patienten lika gärna kunde tagit taxi eller blivit skjutsad.

Förr användes prioriteringarna bara till statistik. Idag går de vidare till patientadministrationen på landstinget där man skickar fakturor på 150 kronor till alla prio 3 och 4. Och det spelar ingen roll vem som har ringt efter ambulansen.

Motsägelsefullt
Anita Mohall är kritisk till systemet.
- Jag vet inte hur politikerna tänkte när de valde ut vissa kategorier som ska betala. De som ringer är i regel rädda och osäkra på vad de råkat ut för. Sedan visar det sig kanske när de kommer in att det var ofarligt och att det inte hade behövts ambulans, men patienten är ju ingen läkare och kan inte bedöma detta.

Eftersom det är graden av hur bråttom det är som avgör, uppstår också andra motsägelsefulla situationer. Om en patient är riktigt illa däran, ett blåljusfall, men sedan får en första behandling i ambulansen blir det inte lika bråttom längre. Då klassas färden som prio 3 och patienten får betala trots att det fanns fog för att ringa efter ambulans.

Gråzoner
Anita Mohall pekar också på de gråzoner som kan uppstå mellan val av prio 2 eller 3. Det kan hänga på person vilken prio det blir.
- Det handlar ju inte om en vetenskap utan om bedömningar som görs av människor, säger hon.

Hon tycker även att det vore enklare och tydligare för patienterna om man antingen tog betalt av alla, som man gör i Sörmlands landsting, eller av ingen, som man gjorde förut.